Ingen Rubrik
Kan aldrig skada mig igen för du lärde mig att ta stryk. Först till socialen sen till barnpsyk. Jag var fast i ett helvette men lyckades att fly.Det mesta har läkt nu men ärren är kvar.Antidepressiv eller aggression, Allting
kändes skit nästan så man tappar tron. Eller hoppet, men det är väl då jag ser tillbaks och accepterar vem jag är efter allt som lever kvar. Kan inte ändra nått det bara finns i blodet. För jag föddes i helvetet agades av djävulen, ställ dig upp mot mig och du får smaka vad han lärde mig. För allt jag såg tills dagen jag fyllde 12 var bara hat och en vardag fylld med våld.Hur ska man kunna tycka om eller må bra om hela jävla uppväxten var känslor av hat. Men det var sån skit som jag lämnade kvar
och tillslut lärde jag mig att älska en dag. Men massa kärlek kan bli vägen till hat, då lögner efter lögner bli dina ärliga svar. Och vägen tillbaks blir ingen dans på rosor. Tragiskt men sant det är då man slutar skriva,
när bladet blir kallt är det dags att byta sida. Ensam fan jag hatade allt och i ett skitit liv har man fått slagit sig fram.Men lärde mig tillslut att acceptera min spegelbild och kanske livet från ett bredare perspektiv. Men du vill dit och bara lämmna allt. Men du kan stå igen även fast du ramlade, för allt som inte dödar dig gör dig bara starkare. Så fortsätt bygga fast det fattas någon puzzelbit
för bland all skit finns det alltid något posetivt.
För ett maskrosbarn kämpar på för man är vem man är och det går aldrig att ändra på..
